Liftarens Guide Till Galaxen

- Mu och godkväll, sa det och satte sig tungt på baken. Det är jag som är Dagens. Får jag intressera herrskapet för någon bit av min kropp?
- Kanske någon bit av bogen? föreslog djuret, brässerad i vitt vin?
- Äh, menar du din bog? viskade Arthur skräckslaget.
- Naturligtvis min bog, råmade djuret förnöjtsamt, jag kan ju inte lova bort någon annans.
- Jag vill bara he en sallad, mumlade Arthur.
- Får jag be er betänka min lever? sa djuret uppfodrande, den borde vara mycket mör och rik på arom nu. Jag har gött mig själv i månader.
- En sallad, sa Arthur med eftertryck.
- En sallad? sa djuret och rullade missbelåtet med ögonen mot Arthur.
- Tänker du tala om för mig, sa Arthur, att jag inte ska ta sallad?
- Tja, sa djuret, jag känner många grönsaker som är väldigt tydliga på den punkten. Det var därför man beslutade att lösa problemet en gång för alla och avla fram ett djur som faktiskt vill bli ätet, och dessutom kan tala om det klart och tysligt. Och här är jag nu.
Den lyckades nästan buga sig.
- Hör på, sa Zaphod. Vi vill äta och inte snacka. Fyra blodiga biffar, tack, och på stubinen.
Djuret reste sig mödosamt och rosslade mjukt.
- Ett gott val, Herrn, om jag får säga det själv. Tack så mycket. Nu ska jag bara knalla iväg och skjuta mig.
Det vände sig om och blinkade vänligt mot Arthur.
- Var inte orolig Herrn, jag gör det mycket humant.
-----------------------------------------------------------------------------------

- Vi har förklarat krig emot den! sa Nummer Två.
- Krig? frågade Ford.
- Ja! Nummer Två stirrade hatiskt på Ford Prefect.
- Mot nästa kontinent?
- Ja! Det totala kriget! Kriget som ska göra slut på alla krig!
- Men det bor ju ingen där än.
Intressant, tyckte folkmassan, kunde vara en poäng.
- Jag vet! sa Nummer Två. Men dom kommer att bo där! Vi har lämnat ett öppet ultimatum!
- Vadå?
- Och sprängt några militära anläggningar!
Kaptenen lutade sig fram över kanten på badkaret.
- Militära anläggningar, Nummer Två? sa han.
Ögonen darrade till.
- Ja Kapten, alltså potentiella militära anläggningar... Alltså... träd.
Hans osäkerhet varade inte länge - ögonen flög upp som pisksnärtar över publiken.
- Och, vrålade han, vi har förhört en gasell!